With a Vengeance

A-hah, tillbaka till landet efter ett par månaders hiatus. Kom ut idag med första Prins Carl Philip runt elvatiden. Rätt mycket turister.



Det var tämligen kallt här. Vattnet och värmen var givetvis inte på och det var en första prioritet att lösa. En ganska fascinerande uppgift om man tänker efter. Som en storstadsmänniska har jag aldrig riktigt tänkt över ett behov att faktiskt göra något med sin fastighet för de grundläggande behoven; medan jag visserligen var medveten om faktumet att det kan behöva göras med jämna mellanrum var det ungefär en aktivitet i jämlikhet med säg, virus scans eller defragmenteringar. Något som i princip bör göras every now and then men som i praktiken aldrig kommer att ske på grund av ren lathet.



Vatten och värme är dock necessiteter, för en härlig svengelsk approach, och det behövde lösas. Idén är alltså att rören här ute är så lågt placerade att de skulle frysa sönder om de tillåts vara i fullt skick under vintern. Samtliga rör blir därför demonterade och måste monteras innan vatnnet kan fungera igen. Man måste alltså gå runt tomten och sätta ihop alla rör, dra igång alla kranar et cetera. Låter inte så farligt först, men sen börjar man tänka efter hur många kranar man egentligen har - minst två för alla handfat, varmt och kallt, sedan en massa ute i trädgården och så. Det blir minst ett dussin rör som alla ska sättas ihop tajt och hårt med skiftnycklar och grejer. Sen kom ihåg att rör, rent generellt, har ett visst irriterande sätt att gömma sig under jorden. Roligast var tillfället när jag behövde klättra in under golvet på huset, ligga i en fyrtiofemgraders sluttning och skruva ihop två rör med alla tillgängliga krafter i min kropp - förutom att hålla mig stabil i sluttningen.



Men det mest intressanta var faktiskt eventets klimax. Efter att alla rör har blivit ihopkopplade ska själva vattenröret dras igång. Vattnet dras genom en slang från grannens tomt uppifrån en källa någonstans i bergen tror jag; however, that is not essential atm. Idén är att du använder ett par olika kranar för att få igång vattnet helt enkelt.



Det roliga var att när man dragit igång vattnet till en början märks ingenting. Det låter inte eftersom vattentrycket fyller upp slangen direkt. Slangen rör sig inte eller läcker inte. Men när man går tillbaka upp i huset... Tänk dig att varje kran simultant börjar spola väldigt mycket vatten väldigt våldsamt. Inte nog med att alla kranar var fullt öppna, men det var även små luftfickor i rören vilket gjorde att vattnet spottade och spluttrade till lite innan trycket blev konstant. När jag först vände mig om såg jag kranen vid växthuset som hade löpt fullständigt amok och höll på att vattna grannens rabatter tjugo meter bort; men även duschen hade bestämt sig för att bada badrummet lite och diskkranen hade en synnerligen intressant proposition gällande köksgolvets användande.



Förutom denna korta sejour till äventyrens land skall jag börja diskutera de rent entreprenöriska egenskaperna som har utvecklats i mitt dammiga(haha) jag under vintermånaderna. Jag har subsequently decided att inte bara utvidga dammen till ungefär tre gånger dess ursprungliga storlek, utan jag är nu även fast bestämd att bygga ett trädäck runt om. Med tanke på min tidigare, något arroganta egenskap att kunna spontan-bygga gardening landscape designs given the money tror jag att det kan bli bra. Jag har spenderat ett par timmar idag med att återigen skära upp grästovor och lägga upp dem i en hög lite längre bort. Den nya dammens grundläggande konturer började visa sig ganska snabbt och det blir stort kan jag säga. Kanske lite för stort, men det får vi se. Men jag tror att det kan bli mycket bättre eftersom den inte kommer att bli lika dwarfed av huset bredvid och att proportionerna kommer stämma bättre med omgivningarna.

Jag hade en mindre mishap när jag skulle börja med de arkeologiska undersökningarna av fjolårets utgrävningar dock. Den leriga jorden tycker om att behålla regnvatten och det fanns en duglig nivå när vi kom. För att kunna se hur förhållandena var tänkte jag att vattnet skulle behöva försvinna. Jag tar en spann, ett par stövlar och ska precis ställa mig ned i det centimeterdjupa vattnet när jag glömmer totalt att jag hade lite olika nivåer i dammen. Splosch, sade det, och sedan flosch när vattnet forsar in i min stövel efter att jag satt foten i det meterdjupa hålet för näckrosor. Jag drog snabbt upp foten likt en blötad katt, slängde av mig den blöta stöveln och drog av mig den "Thursday"-märkta strumpan som blivit dränkt av lerigt vatten. Byter byxor och strumpor och försöker igen.



Det var ganska kul att göra det med en länspump också. Effektivt? Ungefär lika effektivt som att försöka mörda elefanter med råttgift("För övrigt anser jag att era liknelser bör förgöras" - Trukem/Joar), men ganska skoj. Fungerade dock bra i slutet då det finns för lite vatten för att få upp det med hinken men tillräckligt för att vara extremt irriterande.



Förvänta er mer updates, troligen mest under helgkvällar, men Kungshatt har sannerligen inte sett det sista av mig.