Utbränd

Fan vad man inte känner sig igång nu alltså. Läste igenom månadens inlägg och vafan.
Smörja alltihop.

Jag tar det som ett tecken på att jag börjar bli utbränd. Det skrivna ordets svårigheter har aldrig riktigt manifesterat sig på detta vis förut; it feels so strange. Jag tänker alltså återgå till att konsumera enorma mängder läsk och luft fram till någon gång sådär midsommar, efter vilket jag kanske kommer igång på riktigt igen.

Fast då kan dammen lika gärna redan vara klar.


Fan.

Jag har varit ute på ön nu i helgen. Eller, jag är fortfarande det, men jag är på väg ut om dryga timmen.
Har varit ute och gjort lite allt möjligt. Endast jobbat med dammen nu på förmiddagen. Insett att förmiddagen är den bästa tiden att jobba med dammen eftersom skuggan ligger på då. Att arbeta med denna tunga jord mitt i värmen är ingen dans på rosor precis.

Har varit ute och kört men båten rätt mycket på sistone. Igår behövde vi åka iväg och tanka. Det blåste dock en hel del. Det var inte speciellt roligt. Båten skumpade omkring som satan. Vid flera tillfällen lyfte aktern ur vattnet vilket gör dina styrkapaciteter till noll.

Det är fascinerade vilken kraft det har på en. Man tror inte att den fjuttiga sexhästarsmotorn ska göra så stor skillnad men jäklar vilken skillnad det blir om man plötsligt inte kan styra längre. Den är rätt najs ändå, även om det inte märks tio minuter in i körningen.
Var ute idag igen. Avsevärt lugnare på vattnet. Vi skulle ut och dumpa soporna på en närliggande sopanläggning, som har gästbryggor n shit gjorda för just denna avsikt. På tillbakavägen tänkte vi återhämta vår båthake som vi på något sätt lämnade efter oss på båtmackens brygga. Vi tänkte att vi skulle köra åt andra hållet nu, runtom ön, vilket visade sig vara en tämligen intressant idé.

Ungefär fem minuter efter att vi åkt ut från byggan vid sopdumpen börjar motorn spluttra till. Den går långsammare och långsammare, men ryckigt liksom. Till slut stannar den helt. Jag sitter kvar i någon halv sekund och tycker att det var ju väldigt märkligt, jag ändrade ju inte gasen eller nånting. Det var en sån där klassisk scen när man sitter i en liten båt och utombordaren plötsligt stannar av en outgrundlig anledning.
Anledningen var tämligne utgrundlig, faktiskt. Det var bara bensinslangen till den externa tanken som hade fallit ut. Hur den lyckades med det är ett mysterium men det gjorde den i alla fall. Jag stoppade in den igen och drog igång motorn.
I mina drömmar. Startvinschen eller vad man ska kalla den... den lilla strängen man drar i för att starta motorn, hade fastnat. Kom ingenstans. Det är som att elknappen till datorn inte funkar liksom. Allt går jättebra förutom startknappen.
Sen kommer jag ju på... Växeln är ju i!
Inte gjorde det någon skillnad.
Vänta, jag måste fixa schauken.
Nej.
Ni vet hur det kan vara. Fram med årorna helt enkelt. Morsan, som satt i mittsätet, gick bakåt och tittade på motorn medan jag började ro tillbaka till bryggan. Det gick jävligt långsamt eftersom våra åror är ungefär lika gamla som Astrid Lindgrens farfar. Det blåste också, vilket drog båten än hit än dit utan någon kontroll.
Till slut börjar jag bli trött i armarna och morsan klättrar fram för att ta över. Jag sätter mig på samma sätt vid motorn och börjar fippla. Sedan testar jag dra i startsträngen igen och motorn spluttrar igång lite halvt om halvt. Efter lite bensinpumpande etcetera går motorn igång igen och vi kör tillbaka dem 20 meter vi lyckades ro på halvtimmen vi satt där ute, och fortsatte återigen mot bensinmacken.

Anyway. Dammen. Jag har nu grävt upp sluttningen ytterliggare i ett bestämt ryck för att få till det sista. ETA på dammen är väl ungefär strax efter midsommar skulle jag tro. Jag funderade en stund på om det vore möjligt att få klart den till nationaldagen men det känns ganska avlägset. Speciellt eftersom jag hypotetiskt möjligen kanske kan få ut en Xbox till landet då, för att komplettera vår nya Samsung-teve som för övrigt är väldigt fin imho. Jag menar, jag tror inte att xboxen kommer ta upp mer tid än vad datorn eller teven gör idag - vilket endast är en bråkdel, ska ni veta - men det kan hända under de första dagarna att jag spenderar lite tid med den eftersom jag liksom aldrig haft en xbox förr.
Anyway. Har ändrat plan något. Ska inte göra två skilda utgångsrör utan endast ett. JAg vet inte varför men jag fick den känslan iaf. VAttenfallet kommer att gå ner på tre-fyra nivåer, lite kurvat i slänten sisådär. Dammen är i stort sett klar men det finns ett par slutjobb att göra.

snytmon out.

Haulin'

Jag fick ett sms från morsan häromdagen.
Hon påpekar att det finns en damm vid Luma, som tydligen hade någon typ av smart och estetiskt välfungerande lösning för botten. Först antog jag att "luma" var något sorts T9-baserat stavfel men Stockholms stadsplanerare upphör aldrig att förvåna mig när det gäller namngivning. Ibland lyckas de rentav rätt dugligt - tycker att Primusgatan och Luxkvarteren här nere på Lilla Essingen inte är alltför farliga, men om man sedan ser närmare märker man att kvarteret heter Köksfläkten. Och visst finns det värre exempel - Hägersten har rätt mycket roliga namn som "Revisorsvägen" eller lika inspirerat, med något sorts ursprung ur den tråkiga biten av finans.
Det härliga är givetvis att engelska kolleger verkar ha mycket lättare för den här sortens grej - det finns helt enkelt mysigare gatunamn i England. Jag inser sedan att det beror på språkets hela etymologi... Fridhemsplan, som på svenska låter tämligen taffligt, skulle närmast bli "Fritham Place" vilket, även om det inte skulle vara en storvinnare på namnfronten, ändå är bättre än Fridhemsplan.

Hur som helst, back to the issue at hand. Luma är ett av de där nybyggda kvarteren i Hammarby Sjöstad som till min inte speciellt stora förvåning ser ganska likt ut nästan alla tvåtusentaliga bostäder som vuxit upp på sista tid. Vitt är ett predominant tema även om andra ganska pastellaktiga färger också dominerar. Glas och betong är dock huvudsaken och det är simplistiska om än vackra former som råder.
Och i deras park - som för övrigt var ganska spartansk och tråkig - hade de en mindre bäck. En stilla och halvmysig bäck, men den var rent generellt ointressant för alla som har vuxit ur åldern då det är kosher att hoppa runt i den. Saken var dock den att whoever bestämde sig för att bygga denna stötte på ungefär samma problematik som jag gjorde när jag insåg att dammens nivåer - platåer - skulle se ganska tråkiga ut. Betong eller cement brukar liksom inte vara fokuspunkten för all världens hyllelser och man behöver göra något för att spiffa upp det lite. Vad lumaneserna hade gjort var att de hade helt sonika lagt ned en massa sten i den så att det såg ut som en bäck.

En tämligen obvious lösning men inte en som man tänker på själv som dammarkitekt. Visst, det är vad vi behöver göra. Eller, jag vet inte. Jag är fortfarande inte helt säker. Come to think of it passade det synnerligen perfekt i bäcken men jag är fortfarande osäker i platåerna. Möjligen om man koncentrerade stenarna på sidorna och lät dem bli lite färre utåt mitten...
Jag är osäker. Det är ett problem eftersom det inte finns hur mycket som helst kvar. Större delen av själva hålet är lugnesch. Har hyllorna i sluttningen kvar men annars är det ganska lugnt.

Justfan, har ett par bilder åt er också. En film som utlovades förra veckan dyker upp nu också.



Okej, nu är det här typ andra filmen jag lägger in från mobilen som blir upp och ner. Jag borde se över det där.

Tredje gången gillt

För tredje gången i dammprojektet kan jag säga att jag nästan är klar med gräveriet.

Jag har redan nämnt hur jag har under helgen arbetat på den tredje expansionen av dammens yta som incidentally även gör dammen tre gånger större. Well, jag har nu nästan gjort klart denna bit och har endast ett par få områden att rensa till innan det är officiellt klart.

Nu känns det som att dammen kan vara klar redan innan sommarlovet men jag vet att det är för tidigt för att säga sådant. AFAIK tänkte jag samma sak förra gången och icke sa nicke. Despite, även om jag nu skulle vara klar innan sommarlovet med själva dammen - vattenfylld och cirkulerandes - är det mycket jobb runt omkring och inuti som kommer att utföras hit och dit ett tag till.

Gjort en tämligen spännande uppgift idag dock. Båten har dragits i vattnet och båtmotorn satts igång. Eller var det igår? ...

Nej, det var rätt definitivt idag. Man blir lite virrig så här sent. I alla fall, skälet till att vi inte gjorde det redan i torsdags var att vi saknade motoroljan som krävdes. Båtmotorn dras årligen upp ur vattnet tillsammans med båten och när den sedan ska in igen behöver man fixa ny, fräsch olja. Till att börja med skulle den gamla oljan ut. Det var ganska simpelt - öppna en ventil och oljan rinner ut, helt enkelt.
Och så vackert det var. Oljan var sådär lite seg, inte oljig som i tunn, utspädd olja utan tjockt. Tjock och gult - verkligen snorgult alltså. Det känns bra att det inte bara är jag som utsöndrar jättemycket snoraktig vätska framåt våren(daily disgusting details - done).

Fast forward till slutmomenten. Båtmotorn sitter i och båten ligger i vattnet. Tusentals skruvar har oljats och båtmotorn har fästs ordentligt till båtens röv. Årets jungfrufärd var snart igång. Som den sega gamla motorn den är har den en rejäl startpryl, ett litet snöre som ska dras ut snabbt och hårt i en meter eller så. Mycket jobbigt, men det är en märklig tillfredsställelse när den väl kommer igång.
För att lira lite tänkte jag dra ut en sväng på sjön bara. Så jag backar ut båten som hastigast, brassar på i toppfart, kör runt ett varv och backar sedan lugnt in igen. Stylish. Danne skulle ha gjort varm-hand-grejen(explain later). Och jag tror att barnasinnet allt kommit fram. Moppepojken i mig väcktes när jag fick mina flottiga fingrar över styrdonet på ett puttrande aluminiumfordon som färdades i en average hastighet av snigel. Som en ytterst intellektuell pojke har jag ju aldrig känt ett speciellt behov av en moped - kanske för att jag numer är bosatt på ett sätt där en moppe helt enkelt inte är behövligt - men fan vad det vore soft att cruisa runt i en båt modell snabbare. Någon sorts styrpulpet, helst
en eldriven start, ratt och spak kanske. Inte för att jag vet absolut jota om båtar eller motorer eller någonting som konsumerar olja eller bensin(bensen, däremot, är en helt annan sak(ni vet, det där skitet som finns i Fanta?)), men jag vet att plåtbåten inte är världens mest robusta sak och att det finns vackrare grejer där ute.

Speciellt eftersom grannjäveln givetvis har en jäkligt fin båt.

Jaha. Fortsatt jobba idag. Var väl inget speciellt antar jag, förutom de sedvanliga misslyckanden som alltid sker när jag försöker göra något praktiskt. Det är lite småhårt jobb.

Det är det här Glastonbury Festival-syndromet igen, som jag talade om förra sommaren. Jorden här är visserligen mycket näringsrik och trevlig att jobba med men den är fruktansvärt lerig och blir mycket tung efter regn. När jag kom hit igår efter vintern har det givetvis varit väldigt blött och även om jag pumpade ut det mesta av det igår har det regnat ytterliggare lite under natten och marken är fortfarande mycket blött. Jag försöker undvika att gå omkring på de lägre hyllorna, de som under månader varit fullständigt blötlagda, eftersom så fort jag ens sätter min fot i det vaga området runt omkring sker tre saker; (1 foten fastnar i leran (2 fotavtrycket förstör hela underlaget (3 stöveln blir extremt lerig vilket inte alltid är helt fördelaktigt. Trots det har jag klampat omkring där hela dagen eftersom jag försöker utvidga said hylla.
Men verkligen, det blir extrema problem när stövlarna blir riktigt leriga. Alltså, mitt normala sätt att bli av med skodon är att dra av dem med andra foten från hälen. Blir de väldigt leriga är detta något problematiskt. Istället har jag börjat dra av ena stöveln med andra och sedan sätter upp andra foten på räcket på altanen och hoppar bakåt på ena foten. När stöveln börjar lossna är det bara att skaka riktigt mycket på foten och stöveln flyger av. Det brukar fungera efter 2-3 gånger men jag har insett att det måste se fullständigt efterblivet ut. Har ni tur kanske jag filmar det med telefonen och publicerar sedan.

With a Vengeance

A-hah, tillbaka till landet efter ett par månaders hiatus. Kom ut idag med första Prins Carl Philip runt elvatiden. Rätt mycket turister.



Det var tämligen kallt här. Vattnet och värmen var givetvis inte på och det var en första prioritet att lösa. En ganska fascinerande uppgift om man tänker efter. Som en storstadsmänniska har jag aldrig riktigt tänkt över ett behov att faktiskt göra något med sin fastighet för de grundläggande behoven; medan jag visserligen var medveten om faktumet att det kan behöva göras med jämna mellanrum var det ungefär en aktivitet i jämlikhet med säg, virus scans eller defragmenteringar. Något som i princip bör göras every now and then men som i praktiken aldrig kommer att ske på grund av ren lathet.



Vatten och värme är dock necessiteter, för en härlig svengelsk approach, och det behövde lösas. Idén är alltså att rören här ute är så lågt placerade att de skulle frysa sönder om de tillåts vara i fullt skick under vintern. Samtliga rör blir därför demonterade och måste monteras innan vatnnet kan fungera igen. Man måste alltså gå runt tomten och sätta ihop alla rör, dra igång alla kranar et cetera. Låter inte så farligt först, men sen börjar man tänka efter hur många kranar man egentligen har - minst två för alla handfat, varmt och kallt, sedan en massa ute i trädgården och så. Det blir minst ett dussin rör som alla ska sättas ihop tajt och hårt med skiftnycklar och grejer. Sen kom ihåg att rör, rent generellt, har ett visst irriterande sätt att gömma sig under jorden. Roligast var tillfället när jag behövde klättra in under golvet på huset, ligga i en fyrtiofemgraders sluttning och skruva ihop två rör med alla tillgängliga krafter i min kropp - förutom att hålla mig stabil i sluttningen.



Men det mest intressanta var faktiskt eventets klimax. Efter att alla rör har blivit ihopkopplade ska själva vattenröret dras igång. Vattnet dras genom en slang från grannens tomt uppifrån en källa någonstans i bergen tror jag; however, that is not essential atm. Idén är att du använder ett par olika kranar för att få igång vattnet helt enkelt.



Det roliga var att när man dragit igång vattnet till en början märks ingenting. Det låter inte eftersom vattentrycket fyller upp slangen direkt. Slangen rör sig inte eller läcker inte. Men när man går tillbaka upp i huset... Tänk dig att varje kran simultant börjar spola väldigt mycket vatten väldigt våldsamt. Inte nog med att alla kranar var fullt öppna, men det var även små luftfickor i rören vilket gjorde att vattnet spottade och spluttrade till lite innan trycket blev konstant. När jag först vände mig om såg jag kranen vid växthuset som hade löpt fullständigt amok och höll på att vattna grannens rabatter tjugo meter bort; men även duschen hade bestämt sig för att bada badrummet lite och diskkranen hade en synnerligen intressant proposition gällande köksgolvets användande.



Förutom denna korta sejour till äventyrens land skall jag börja diskutera de rent entreprenöriska egenskaperna som har utvecklats i mitt dammiga(haha) jag under vintermånaderna. Jag har subsequently decided att inte bara utvidga dammen till ungefär tre gånger dess ursprungliga storlek, utan jag är nu även fast bestämd att bygga ett trädäck runt om. Med tanke på min tidigare, något arroganta egenskap att kunna spontan-bygga gardening landscape designs given the money tror jag att det kan bli bra. Jag har spenderat ett par timmar idag med att återigen skära upp grästovor och lägga upp dem i en hög lite längre bort. Den nya dammens grundläggande konturer började visa sig ganska snabbt och det blir stort kan jag säga. Kanske lite för stort, men det får vi se. Men jag tror att det kan bli mycket bättre eftersom den inte kommer att bli lika dwarfed av huset bredvid och att proportionerna kommer stämma bättre med omgivningarna.

Jag hade en mindre mishap när jag skulle börja med de arkeologiska undersökningarna av fjolårets utgrävningar dock. Den leriga jorden tycker om att behålla regnvatten och det fanns en duglig nivå när vi kom. För att kunna se hur förhållandena var tänkte jag att vattnet skulle behöva försvinna. Jag tar en spann, ett par stövlar och ska precis ställa mig ned i det centimeterdjupa vattnet när jag glömmer totalt att jag hade lite olika nivåer i dammen. Splosch, sade det, och sedan flosch när vattnet forsar in i min stövel efter att jag satt foten i det meterdjupa hålet för näckrosor. Jag drog snabbt upp foten likt en blötad katt, slängde av mig den blöta stöveln och drog av mig den "Thursday"-märkta strumpan som blivit dränkt av lerigt vatten. Byter byxor och strumpor och försöker igen.



Det var ganska kul att göra det med en länspump också. Effektivt? Ungefär lika effektivt som att försöka mörda elefanter med råttgift("För övrigt anser jag att era liknelser bör förgöras" - Trukem/Joar), men ganska skoj. Fungerade dock bra i slutet då det finns för lite vatten för att få upp det med hinken men tillräckligt för att vara extremt irriterande.



Förvänta er mer updates, troligen mest under helgkvällar, men Kungshatt har sannerligen inte sett det sista av mig.