Jag har just kommit tillbaka från en veckovistelse i Småland.
Gamleby, i närheten av Västervik, i närheten av Kalmar, rättare sagt.
Det är en liten håla vars utbud av produkter inom de närmaste 10 milen är ungefär lika stort som ett råtthål. Eller, tja, man kan ju tjacka läsk och godis från den lokala ICA-affären, och några av mina mer långtråkiga vänner kan spendera hours on end i Huskvarna-affären(Alltså, typ mopeder n shit), men i grund och botten är det en tråkig stad.
Om det inte vore för att det är rätt härligt att chilla runt med polarna i en vecka utan några större problem.
Större problem, ja. Det är en väldigt intressant grej. Alltså, skolan har rest till den här hålan varenda termin sedan jag började där. Förstås gjorde dem det lite tidigare också men det gör ingen skillnad. Jag började där i årskurs sex. På den tiden var lärarna fullständigt fascistiska. "NI SKALL SLÄCKA SAMTLIGA LAMPOR OCH INTE ENS PIPA EFTER KLOCKAN 22!". Även om man höll på att, jag vet inte, dö av random dödsorsak skulle de aldrig tillåta en att ens så mycket stöna lite.
Förra terminen var de lite mer softish. De brydde sig inte så mycket om man satt uppe ett tag på rummet, de slutade fascistera om man var uppe efter elva, you get the sort of thing. Men det här året har de gjort en helomvändning och blivit liberaler allihopa.
Alltså, precis när vi kommer ser vi högar av diverse möbler som de har satt ut i korridoren. Vi var den första årskursen som reste till Gamleby den här terminen så ingen har hunnit före oss i att paja allt. Så fort man dumpat väskan på rummet börjar man alltså helt sonika att plocka in diverse möbler på rummet. Jag och Pontus baxade in ett stort bord för att kunna spela RISK om kvällarna.
Sedan på infomötet lite senare säger koordinatiorn, "Ni får absolut inte ta in några möbler i rummen, för då går dem sönder!"
Senare på kvällen gör lärarna en check på alla rum för att se till så att ingen har dött. Det första läraren gör är att gå fram till bordet, peka på det och säga,
"Åh! Kolla! Ni sitter och spelar spel. Vad roligt."
Vi tittar lite förvånat på varandra och tänker, Korkat, snubben märkte inte bordet.
Nästa dag kommer en annan lärare in. Och den här killen var ju helt off! Han går in i rummet, och säger, "Vilket fint bord ni har!"
Under veckan som följde nämnde samtliga lärare som kom in något om bordet eller vad som var på det, men inget om att det faktiskt inte skulle vara där. Att det inte var sällan att vi satt uppe till sent och spelade var inte heller ett problem. Softish som i helvete.
Lite hyss har man hunnit med också. I, vad var det, tisdags kanske, kommer jag ner till loungen och ser att två av mina polare spelar biljard.
"Oi! Jag tar vinnaren", säger jag, och lutar mig mot bordet för att observera. Strax därefter får en av dem ett samtal och han måste rusa iväg. Jag tar över biljardkön och börjar spela istället. Strax säger dock Pontus,
"Han lämnade sin nyckel till rummet för att få ut biljardköerna."
Pontus och jag tänker precis samma sak. Därför lurar vi till oss nyckeln till rummet av läraren i receptionen("Eh, vi ger Henke nyckeln sen, vi vill bara bli av med köerna"), går in i rummet, och börjar tillreda en liten surprise.
Vi kör det klassika lik-tricket. Baxa ett par kläder från personerna som bor i rummet, fyll det med andra kläder/läskflaskor/tidningspapper, och lägg det i sängen så att det ser ut som ett lik. Iofs har vi gjort det ett par år running nu men det är skoj ändå. Det är inte så mycket en surprise som en "I WAS HERE"-grej.
I år behövde vi hitta på något nytt tho. Så efter att liket är klart gömmer sig Pontus i garderoben, och jag lägger mig i en annan säng och intar klassisk lik-pose.
När ruminvånarna returns hör man ett antal röster,
"Tänd lampan för fan! Helt kolsvart ju"
*klick*
"Nämen vadfan..."
"BUUUUUÄÄÄÄÄH!"
Pontus hoppar ut ur garderoben och jag hoppar upp ur sängen, och skrämmer skiten ur i alla fall en av dem.
Vid ett annat tillfälle lyckades jag bryta mig in i samma rum eftersom fönstret var öppet. Bara lite granna, men det var tillräckligt för att dra upp handtaget och trycka in fönstren. En av mina polare som bodde där hade väldigt conveniently lagt en massa chips och annat grejs precis under fönstret. Jag lutar mig alltså över fönsterkarmen, sträcker ner armen och skall just dra upp ett helt gäng chips när jag hör en groggig röst på höger sida som morrar, "Vad fan håller du på med?"
Jag blir skrämd så in i helvete och flyger bakåt tre meter. Undrar vadfan rösten kom ifrån, trodde det var någon bredvid mig. Sedan ser jag att en av polarna ligger och halvsover i sängen, klockan fem på dagen. Han hade väckts av den kyliga vinden från fönstret och såg en lång arm sträcka sig efter hans chips. Jag stängde fönstret lite artigt och återgick till det jag jobbade på innan.
Lyssnat på en jävla massa gamla Hassan-skivor också.
"Ja, hejsan, mitt namn är Tom Wollgers. Jag lider av allvarliga tvångstankar och måste till exempel alltid lägga på luren när någon säger 'jaha'..."
*tystnad*
"Jaha..."
*klick*
fredag 31 augusti 2007
lördag 11 augusti 2007
blogging break
Det verkade ganska dystert här ute när jag kom i torsdags. Regnet öste ner i snurriga skurar och det var endast i vissa mellanrum som man faktiskt vågade ta sig ut. Jag och syrran trotsade dock regnet på fredagen och åkte ut och paddlade kanot - i regnkläder förstås. Och som kan förväntas när jag förbereder mig på detta viset började regnet genast sina så fort det insåg vad vi tänkte göra. Jahapp, tänkte jag, och stannade kanoten, bara att dra av sig regnkläderna igen. Guds ironi gick dock förlorad på resten av trippen eftersom det inte regnade på oss mer.
Idag har det dock varit väldigt fint väder. Vart. Nu har molnen förvandlats till den där spegelgojsiga typen som reflekterar allt solljus så pupillerna bränns ut när man tittar upp. Genom ett evigt kisande kan man dock ta sig ut.
Jag klipptegräsearch nemesis idag. Det behövdes. Det verkade inte så när jag kom men när jag väl började klippa blev det mer och mer tydligt att gräste hade saknat en duglig klippning. Gräsklipparen körde nämligen fast ungefär tio minuter in i arbetet. Satan. Jag drar igång den igen och går ett par meter, och förstås kör den fast igen. "Okej", tänker jag, "om det är så du vill ha det", och börjar dra upp gräsklipparen ett par snäpp. Detta höjde upp gräsklipparens blad ett par nivåer så att den thus började skära lite mindre djupt - och behövde hantera mindre gräs. Jag antar att det är lite mer tydligt när man väl fipplar med den, men jag beskrev det så gott jag kunde.
Jag fortsätter klippa men efter en liten stund börjar det märkas att gräset är lite tjockare högre upp på tomten. Gräsklipparen kör fast igen, men då börjar jag bli sur. Höjdskillnaderna i gräsklippningen märks nämligen ganska väl när man klipper det nästa gång eftersom gräsklipparen kommer behöva ställas in olika på olika delar av gräsmattan. Det är alltså en ond cirkel man ALDRIG kommer ur. Därför ville jag inte ha för stora skillnader, och ville därför från början inte ändra nivån på bladen.
Så istället drog jag upp gasen till högsta. "Nu faan dig, gräsmattan", och drog igång den. Helvete vad den flög. Ungefär fem meter. Sen fick jag dra upp nivån igen. I think you can see where this is going.
Efter att ha klippt hela gräsmattan i olika omatchande nivåer kollapsade jag på ett bra ställe. Sen gick jag och åt lunch.
Under lunchen diskuterade vi dammens öde. Jag hade nämligen inte fått jobba på't på en rätt lång stund. Den bit där jag grävde upp gräsmattan var redan fixad - det har ni ju sett tidigare. Vad jag behövde göra var alltså att gräva upp sluttningen. För detta behövde alla med uppsåt planterade växter tas bort. Jag trodde detta var en process som skulle ta en infinite time och thus skulle jag aldrig få gräva upp sluttningen - förrän slutet av nästa sommar kanske. Som det visade sig hade morsan redan grävt upp alla växter som hon ville ha kvar och det som stod kvar var bara att riva upp.
Sagt och gjort. Jag har nu rivit, grävt, klöst, yxat, krossat, krattat och skrikit i sluttningen i närmare tre timmar. Vi har nu ett par tydliga nivåer där stenarna - de som ska vara gjutna - faller på plats och skapar ett helt gäng vattenfall. Kan se ganska tufft ut. Jag skulle gett er bilder om det hade existerat en kamera i min ägo vid tillfället. However, vid nästa möjliga tillfälle ska jag ta med kameran och ta ett par foton.
Det var inte helt lätt att gräva upp sluttningen. Först, förstås, gällde det att döda alla små växter och undergrowth som hade kommit att dominera sluttnigen de senaste åren. Efter lite rotande i trädgårdsskjulet hade jag funnit en duglig kratta och började dra upp växter. Inte helt lätt, eftersom växterna verkade föredra att stanna i sluttningen än att komma upp och hamna på en komposthög. Konstigt. Sedan visar det sig att det går ett par rör kors och tvärs över sluttningen. Det verkade dumt, tyckte jag, och frågade morsan what that was all about. Hon sade att hon trodde att det var avrinningsrör från mulltoan. WTF? Skitrör i min damm? Åt helvete heller!
Jag fick visst, efter en stunds logisk tänkande, klara mig med det. Hellre lite överflödig skit i ett par rör under dammen än i duschrummet, sort of. Även om det var en notion som jag inte riktigt gillade visste jag att den skulle mer än täckas av jord, dammduk, sten och vatten.
Jag stod och krattade lite futilt med en kratta och fick plötsligt tag i något riktigt hårt. "En baddare", tänkte jag, och drog i med all min kraft. Allt det ledde till var att all min kraft användes till att trycka mig bak i sluttningen. Jag går fram och kollar på vad krattan fastnade i. Och allt som syns är en futtig liten rot. Det tyckte jag var mesigt och började dra i den. Än en gång föll jag i backen.
That was the point where I could've: (a: figured that I was becoming old and weak (2: lied to myself, and figure that the root must've been very well established in it's surroundings. I preferred option 2.
Thus hämtade jag en rejäl sekatör och började gå loss på roten. Det tog ungefär fem sekunder och framstod inte som något rejält hinder. Jag antog att den helt enkelt var en seg rot men något ruttnad.
Den var väldigt seg. Vägrade ge vika oavsett hur mycket jag drog i den. Det var först när jag såg hur trädet bredvid mig började gunga i takt med mina drag som jag insåg att det inte bara var en random rot. Det var dock ett väldigt litet träd och jag drog upp det med spaden.
Sedan fann jag ett helt nätverk av gamla stammar och annat fanskap som satt stenhårt i backen. Jag började gräva upp den men insåg snart att den var för djupt rotad. Istället gick jag in i min morfars gamla verkstad(Huset och tomten tillhörde mina morföräldrar fram till juli - thus vrakpriset på en underbar fastighet), där han hade haft tusentals olika verktyg och grejer. Jag valde en decent sized axe och började hugga.
Det var INTE lätt. Inte bara fick jag vara försiktig för att inte sitta i vägen för svinget, men hela backen var ju också sjukligt obekväm att ens luta sig i. Det var lättare med spaden eftersom man inte behövde vika sig trippel för att komma ner på rätt höjd. Jag började hugga så bra jag kunde men tyckte att yxan skulle vara ett otympligt verktyg. Istället började jag jaga efter morsans japanska såg som hon använt till att beskära diverse träd på tomten. Den låg - oskyddad - i källaren, och jag försökte istället såga av roten. Det var ännu ineffektivare och obekvämt. Till slut började jag använda både yxan och sågen - inte samtidigt, dock - och fick efter många minuter och en otrolig mängd sparkar med gummistövlarna få bort roten. Sen täckte jag den med jord och började behandla nästa på samma sätt.
Det gick bra, i alla fall. Jag har ett antal tydliga nivåer. Jag har en god förhoppning om att kanske kunna mäta ut dammduken någonstans nästa vecka. Jag har också en fantastiskt ojämn gräsmatta och en helt slutkörd gräsklippare.
Synthmon out.
Idag har det dock varit väldigt fint väder. Vart. Nu har molnen förvandlats till den där spegelgojsiga typen som reflekterar allt solljus så pupillerna bränns ut när man tittar upp. Genom ett evigt kisande kan man dock ta sig ut.
Jag klippte
Jag fortsätter klippa men efter en liten stund börjar det märkas att gräset är lite tjockare högre upp på tomten. Gräsklipparen kör fast igen, men då börjar jag bli sur. Höjdskillnaderna i gräsklippningen märks nämligen ganska väl när man klipper det nästa gång eftersom gräsklipparen kommer behöva ställas in olika på olika delar av gräsmattan. Det är alltså en ond cirkel man ALDRIG kommer ur. Därför ville jag inte ha för stora skillnader, och ville därför från början inte ändra nivån på bladen.
Så istället drog jag upp gasen till högsta. "Nu faan dig, gräsmattan", och drog igång den. Helvete vad den flög. Ungefär fem meter. Sen fick jag dra upp nivån igen. I think you can see where this is going.
Efter att ha klippt hela gräsmattan i olika omatchande nivåer kollapsade jag på ett bra ställe. Sen gick jag och åt lunch.
Under lunchen diskuterade vi dammens öde. Jag hade nämligen inte fått jobba på't på en rätt lång stund. Den bit där jag grävde upp gräsmattan var redan fixad - det har ni ju sett tidigare. Vad jag behövde göra var alltså att gräva upp sluttningen. För detta behövde alla med uppsåt planterade växter tas bort. Jag trodde detta var en process som skulle ta en infinite time och thus skulle jag aldrig få gräva upp sluttningen - förrän slutet av nästa sommar kanske. Som det visade sig hade morsan redan grävt upp alla växter som hon ville ha kvar och det som stod kvar var bara att riva upp.
Sagt och gjort. Jag har nu rivit, grävt, klöst, yxat, krossat, krattat och skrikit i sluttningen i närmare tre timmar. Vi har nu ett par tydliga nivåer där stenarna - de som ska vara gjutna - faller på plats och skapar ett helt gäng vattenfall. Kan se ganska tufft ut. Jag skulle gett er bilder om det hade existerat en kamera i min ägo vid tillfället. However, vid nästa möjliga tillfälle ska jag ta med kameran och ta ett par foton.
Det var inte helt lätt att gräva upp sluttningen. Först, förstås, gällde det att döda alla små växter och undergrowth som hade kommit att dominera sluttnigen de senaste åren. Efter lite rotande i trädgårdsskjulet hade jag funnit en duglig kratta och började dra upp växter. Inte helt lätt, eftersom växterna verkade föredra att stanna i sluttningen än att komma upp och hamna på en komposthög. Konstigt. Sedan visar det sig att det går ett par rör kors och tvärs över sluttningen. Det verkade dumt, tyckte jag, och frågade morsan what that was all about. Hon sade att hon trodde att det var avrinningsrör från mulltoan. WTF? Skitrör i min damm? Åt helvete heller!
Jag fick visst, efter en stunds logisk tänkande, klara mig med det. Hellre lite överflödig skit i ett par rör under dammen än i duschrummet, sort of. Även om det var en notion som jag inte riktigt gillade visste jag att den skulle mer än täckas av jord, dammduk, sten och vatten.
Jag stod och krattade lite futilt med en kratta och fick plötsligt tag i något riktigt hårt. "En baddare", tänkte jag, och drog i med all min kraft. Allt det ledde till var att all min kraft användes till att trycka mig bak i sluttningen. Jag går fram och kollar på vad krattan fastnade i. Och allt som syns är en futtig liten rot. Det tyckte jag var mesigt och började dra i den. Än en gång föll jag i backen.
That was the point where I could've: (a: figured that I was becoming old and weak (2: lied to myself, and figure that the root must've been very well established in it's surroundings. I preferred option 2.
Thus hämtade jag en rejäl sekatör och började gå loss på roten. Det tog ungefär fem sekunder och framstod inte som något rejält hinder. Jag antog att den helt enkelt var en seg rot men något ruttnad.
Den var väldigt seg. Vägrade ge vika oavsett hur mycket jag drog i den. Det var först när jag såg hur trädet bredvid mig började gunga i takt med mina drag som jag insåg att det inte bara var en random rot. Det var dock ett väldigt litet träd och jag drog upp det med spaden.
Sedan fann jag ett helt nätverk av gamla stammar och annat fanskap som satt stenhårt i backen. Jag började gräva upp den men insåg snart att den var för djupt rotad. Istället gick jag in i min morfars gamla verkstad(Huset och tomten tillhörde mina morföräldrar fram till juli - thus vrakpriset på en underbar fastighet), där han hade haft tusentals olika verktyg och grejer. Jag valde en decent sized axe och började hugga.
Det var INTE lätt. Inte bara fick jag vara försiktig för att inte sitta i vägen för svinget, men hela backen var ju också sjukligt obekväm att ens luta sig i. Det var lättare med spaden eftersom man inte behövde vika sig trippel för att komma ner på rätt höjd. Jag började hugga så bra jag kunde men tyckte att yxan skulle vara ett otympligt verktyg. Istället började jag jaga efter morsans japanska såg som hon använt till att beskära diverse träd på tomten. Den låg - oskyddad - i källaren, och jag försökte istället såga av roten. Det var ännu ineffektivare och obekvämt. Till slut började jag använda både yxan och sågen - inte samtidigt, dock - och fick efter många minuter och en otrolig mängd sparkar med gummistövlarna få bort roten. Sen täckte jag den med jord och började behandla nästa på samma sätt.
Det gick bra, i alla fall. Jag har ett antal tydliga nivåer. Jag har en god förhoppning om att kanske kunna mäta ut dammduken någonstans nästa vecka. Jag har också en fantastiskt ojämn gräsmatta och en helt slutkörd gräsklippare.
Synthmon out.
lördag 4 augusti 2007
Jag är apdålig på rubriker
Nej. Det blir inget Kungshatt den här helgen heller. Vi var påväg så långt osm fram till imorse, då morsan meddelar att hon har för mycket jobb, och det har egentligen jag också.
Rummet är en mess just nu. Mer än vad det var förut, till och med. På torsdag kommer det en mäklare som ska ta ett gäng bilder på huset, vilket innebär att vi ungefär dagligen har åkt till IKEA för våra homestylingbehov. Ja, homestyling är SÅ 2006. Men ändå. Så eftersom resten av huset städas, börjar jag med att riva ut allt innehåll i mina skåp och bokhyllor, och lägger det på taktiska platser i rummet så det faktiskt ser ännu skräpigare ut än tidigare. Oh yes.
Förutom IKEA har vi också varit på Zetas Trädgård idag. Y'know, big flower place in Kungens Kurva? Well, vi åkte iaf och kollade på deras feta damm där, som har en design liknande den som min skall ha. Flera nivåer, typ sten, och en stor slutdamm där allt vatten hamnar. Inte riktigt lika brant sluttning men i grund och botten är det samma grej.
Vi kom till en slutsats: Ska man göra det där ska man ha FETA stenar. Feta stenar väger FETA mängder kilo. Och feta mängder kilo, plus skrotig liten plåtbåt, what does that equal? Jo, en dyblöt Synthmon.
Alltså, det går inte att frakta ut alla nödvändiga stenar till ön. Det går bara inte. Eller, well, skaffa mig en pråm så kan jag nog fixa det, men in the lack of pråm får vi lösa det på ett annat sätt.
Tanken är nu att de stora stenarna ska gjutas ur en form, och sedan placeras ut direkt på ön. Det är tydligen lättare, om jag tolkat min mor rätt, att frakta säckar med cementmassa(eller vad det är, jag är inte cementexpert) än att frakta sten. Stenen ska thus gjutas ut och sedan placeras på rätt ställe.
Jag tror det kan funka, både rent logistiskt och praktiskt sätt. Problemet är dock estetiken. Jag menar, dammen kan vara aplätt att göra om man inte behöver tänka på hur det ser ut. Liksom, ta en hink, en pump och lite sten så har du en damm. Ska den se bra ut behöver man dock spendera bra mycket mer tid på det. Och jag antar att varenda person i världen vet hur betong ser ut? Ja, just det, betong tar inte precis priser i kategorin för estetiskt tilltalande byggmaterial. Man måste därmed tänka lite på hur det ska göras för att se bra ut.
Just nu måste jag dock hälla i lite anti-alg-medel i min nuvarande damm. Jag kanske inte har nämnt det, men förra året byggde jag en damm här hemma i trädgården. I våras behövde den rensas på löv, döda växter etc, och vi investerade i ett gäng nya växter. Vad vi glömde var att de enda växter som agerade som syrealstrande plantor slängdes ut och aldrig ersattes med en lika funktionell planta. Och har man inget som alstrar syre kommer algerna, för att algerna slåss med syrealstrande plantor om näringen. Thus är min nuvarande damm helt grön =/ Jag ska hälla i lite 1337-f3t4-k3m!k41!3r, typ, som ska käka upp alla alger.
Ska fan komma ihåg det där med syrealstrande när jag fyller på dammen igen. Nåväl. Smell ya later.
Rummet är en mess just nu. Mer än vad det var förut, till och med. På torsdag kommer det en mäklare som ska ta ett gäng bilder på huset, vilket innebär att vi ungefär dagligen har åkt till IKEA för våra homestylingbehov. Ja, homestyling är SÅ 2006. Men ändå. Så eftersom resten av huset städas, börjar jag med att riva ut allt innehåll i mina skåp och bokhyllor, och lägger det på taktiska platser i rummet så det faktiskt ser ännu skräpigare ut än tidigare. Oh yes.
Förutom IKEA har vi också varit på Zetas Trädgård idag. Y'know, big flower place in Kungens Kurva? Well, vi åkte iaf och kollade på deras feta damm där, som har en design liknande den som min skall ha. Flera nivåer, typ sten, och en stor slutdamm där allt vatten hamnar. Inte riktigt lika brant sluttning men i grund och botten är det samma grej.
Vi kom till en slutsats: Ska man göra det där ska man ha FETA stenar. Feta stenar väger FETA mängder kilo. Och feta mängder kilo, plus skrotig liten plåtbåt, what does that equal? Jo, en dyblöt Synthmon.
Alltså, det går inte att frakta ut alla nödvändiga stenar till ön. Det går bara inte. Eller, well, skaffa mig en pråm så kan jag nog fixa det, men in the lack of pråm får vi lösa det på ett annat sätt.
Tanken är nu att de stora stenarna ska gjutas ur en form, och sedan placeras ut direkt på ön. Det är tydligen lättare, om jag tolkat min mor rätt, att frakta säckar med cementmassa(eller vad det är, jag är inte cementexpert) än att frakta sten. Stenen ska thus gjutas ut och sedan placeras på rätt ställe.
Jag tror det kan funka, både rent logistiskt och praktiskt sätt. Problemet är dock estetiken. Jag menar, dammen kan vara aplätt att göra om man inte behöver tänka på hur det ser ut. Liksom, ta en hink, en pump och lite sten så har du en damm. Ska den se bra ut behöver man dock spendera bra mycket mer tid på det. Och jag antar att varenda person i världen vet hur betong ser ut? Ja, just det, betong tar inte precis priser i kategorin för estetiskt tilltalande byggmaterial. Man måste därmed tänka lite på hur det ska göras för att se bra ut.
Just nu måste jag dock hälla i lite anti-alg-medel i min nuvarande damm. Jag kanske inte har nämnt det, men förra året byggde jag en damm här hemma i trädgården. I våras behövde den rensas på löv, döda växter etc, och vi investerade i ett gäng nya växter. Vad vi glömde var att de enda växter som agerade som syrealstrande plantor slängdes ut och aldrig ersattes med en lika funktionell planta. Och har man inget som alstrar syre kommer algerna, för att algerna slåss med syrealstrande plantor om näringen. Thus är min nuvarande damm helt grön =/ Jag ska hälla i lite 1337-f3t4-k3m!k41!3r, typ, som ska käka upp alla alger.
Ska fan komma ihåg det där med syrealstrande när jag fyller på dammen igen. Nåväl. Smell ya later.
onsdag 1 augusti 2007
Notponds
Oh well.
Snart ska det till att flyttas. Eller snarare, snart ska vi börja få någon som ska köpa det här huset och thus förbereda det för att se fint ut. Det är ett hårt jobb när ingen har brytt sig om det de sju år vi bott här.
Jag ska plocka ner ett antal grejer, bland annat min samling av colaburkar och -flaskor. Snyft. Hur som helst kommer det bli väldigt mycket jobb och väldigt lite grävande. Troligen rätt lite åkande ut på ön också för den delen.
Who am I kidding, jag har ju fan fått tag i betan till Company of Heroes: Opposing Fronts, kommer sitta och pressa det tills end of eternity. Lite de övre skälen också, dock.
Snart ska det till att flyttas. Eller snarare, snart ska vi börja få någon som ska köpa det här huset och thus förbereda det för att se fint ut. Det är ett hårt jobb när ingen har brytt sig om det de sju år vi bott här.
Jag ska plocka ner ett antal grejer, bland annat min samling av colaburkar och -flaskor. Snyft. Hur som helst kommer det bli väldigt mycket jobb och väldigt lite grävande. Troligen rätt lite åkande ut på ön också för den delen.
Who am I kidding, jag har ju fan fått tag i betan till Company of Heroes: Opposing Fronts, kommer sitta och pressa det tills end of eternity. Lite de övre skälen också, dock.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
